Något av det vackraste med att älska en fotbollsklubb är att den kan göra en nystart varje dag. ”Tänk att få vakna varje dag som ny” sjunger Joakim Thåström. Livet som ett bokslut varje dag.
En dag har vi. Idag. I går kommer aldrig mer igen, Imorgon har vi inte fått löfte om. Men idag har vi.
Idag har du alla chanser i världen.
Så vi blickar framåt, vi kryssar hemma mot serieledarna med mersmak, vi försöker besvärja de missade målchanserna, vi ser Sverige unisont förstå och älska den gode Jacob Bergströms alldeles unika och solidariska medmänskliga värme i varenda intervju han ger.
Mjällby har klättrat upp från åkrarna och ställt sig på den största svenska fotbollsscenen under det här dryga året. Tänk att jag fått vara med och berätta den här klubbens historia, dess unika värde, dess alldeles speciella sammanhang.
Jag var i Rom nyligen. Jag älskar Rom. En dag ska jag bo där. Jag blir verklig där. Det låter kanske lite fånigt men det är så det känns. Rom är hemkomst och den känslan påminner faktiskt lite om när jag kommer till Listerlandet. Det känns som om en världsdels-platta flyttar och lägger sig mjukt tillrätta.
Allt som jag älskar är heligt i Italien. Fotboll, estetik, andlighet. Och kaffe. Och god mat.
I en stunden står jag framför ett stort altarskåp där det förvaras en bit av korset Jesus avrättades på. Sedan är jag under Peterskyrkan och ser kvarlevorna av aposteln Petrus i en bergskreva, för att i nästa stund sitta med en perfekt rostad cirkel svart kaffe och se Roma vinna med sent på övertid.
Jag ser Mourinho springa till supportrarna för att fira med dem och med sina spelare.
Det är något outsägligt vackert att få se den passionen, den hungern, den totala besattheten.
Jag kommer aldrig glömma filmen från i det där garaget 2010. Inter har precis vunnit Champions League i fotboll. Mourinho, snyggare än George Clooney, hoppar in i en glänsande bil och drar iväg.
Plötsligt tvärnitar bilen och backar någon meter. Den gode Mourinho har fått syn på någon.
Det är Inters råbarkade superhjälte Marco Materazzi som står lutad mot en betongvägg i garaget.
Mourinho hoppar ut bilen och går fram till Materazzi. De gråter. Två av fotbollsvärldens hårdaste män blir plötsligt blödande romantiker, poeter mitt i seger-natten, blödande bröder som förenats i lidandet men nu också kan gråta av lättnad och glädje över att den ultimata segern bärgats.
Det är fortfarande en av de vackraste ögonblicksbilder jag någonsin sett.
Mjällby står inför en vacker och värdig utmaning i höst. Men Mjällby har stått inför liknande, och värre, utmaningar tidigare och klarat av det.
Nu kör vi. Hösten är varje romantisk drömmares vackraste årstid.
Nu ska vi se till att Mjällby är kvar i Allsvenskan (med råge helst) även till säsongen 2022.
Nu faller löven som singlande eldsflammor från träden.
Det är varje romantikers mest storslagna tid.
/Marcus Birro
Stort och varmt tack tillHanöhus i Hällevik för att ni gör projektet jag är Mjällby möjligt.
