Efter att Hampus Nennesson på ett vackert sätt framfört vår nya inmarschslåt “Du går aldrig själv” drog matchen igång, en match som ramades in med bra läktartryck från matchtörstande supportrar. Trots att kapaciteten, av naturliga skäl, var kraftigt reducerad kändes det som att man kunde ta på stämningen. Dessutom hade ett hundratal av Djurgårdens fans rest till Strandvallen - något som gjorde att våra egna fick sjunga ännu högre. Något de som vanligt gjorde med bravur.
Matchen då? Jo, den började helt okej från Mjällbys sida. Trots att det var en guldkandidat som besökte oss kändes det som att vi var orädda med bollen och att vi kunde hålla i bollen och anfalla. Jacob Bergström och Amin Sarr var framme och hotade flertalet gånger och det såg ut som att vi saknade respekt för DIF, något som i sammanhanget är en positiv sak.
Den tunga perioden med mer än tre månader utan en enda seger har under tiden lämnat spår på vårt lag, ibland har det sett ut som att man har tappat lite energi och inte riktigt haft det flytet som man behöver för att vinna fotbollsmatcher. Men förra veckan tog Mjällby en efterlängtad poäng som delvis berodde på flyt, borta mot Örebro SK.
Idag fick Anders Torstensson, i sin comeback med Mjällby på Strandvallen, en bra start på matchen. Den första halvtimmen var MAIF aggressiva och det var inte lätt för DIF att skapa chanser på Strandvallens gräs. Men å andra sidan hade inget av lagen lyckats åstadkomma ett enda skott på mål heller. Med tiden var det bortalaget som tog över allt mer, utan att komma till de allra farligaste chanserna. Klart var det i vart fall att Mjällby fick det svårare att hålla i bollen, något alla lag behöver, oavsett om man vill föra spelet i matchen eller inte.
Men det skulle dessvärre komma en stor chans precis innan halvtid och på den tog Djurgårdens IF ledningen genom Nicklas Bärkroth. Även om det var deras allra första riktigt farliga chans, hade ett lite längre spelövertag inneburit att man lagt upp för detta mål.
Gulsvart lyckades flytta upp positionerna något i början av andra halvlek och uppburet av ett energiskt publikstöd och pressade bortalaget långt ner på deras egna planhalva och de första tjugo minuterna var helt klart gulsvarta. Amin Sarr kom närmast ett kvitteringsmål men sköt över. Med tjugo minuter kvar att spela bytte Mjällby in tre spelare. David Löfquist, Viktor Gustafsson och Amin Sarr ersattes av Jesper Gustavsson, Mamudo Moro och Elias Andersson. Den sistnämnde fick sin debut, med andra ord. Någon minut senare kom mittbacken Jesper Nyholm in för Djurgården, istället för anfallaren Kalle Holmberg.
Elias Andersson visade direkt prov på att han är en kravställare. Han gjorde det hårda jobbet och visade vägen, dessutom var han vokal ute på planen. Något inte är en nackdel när vi har en lång svit utan segrar i Allsvenskan. Takten i matchen blev sedan lite sönderslagen, då DIF mest ville spela av tiden som var kvar. Mjällby försökte med ett sista byte att få in lite nya influenser. Herman Johansson ersatte Andreas Blomqvist med nio minuter kvar. Och det var ett MAIF som gav det en riktig chans. Hörnorna avlöste varandra och Mjällby var nära mål flertalet gånger. Vid en av alla hörnor bildades en hög av spelare som antingen ville slänga sig i vägen för bollen eller slå in bollen i målet. Och vid nästa nickade Carlos Moros Gracia på en täckande spelare. Mjällby hade inte flytet med sig.
På tilläggstid blev Jesper Gustavsson varnad i den 95:e minuten och mycket mer än så fanns inte att notera från de sista minuterna. Ett Djurgården som bara försökte slå vakt om sin ledning vann med uddamålet på Strandvallen.
Nu väntar bortamatch mot samma lag nästa måndag.
Mjällby AIF
Carljohan Eriksson
Max Watson
Carlos Moros Gracia
Ivan Kricak
Joel Nilsson
Andreas Blomqvist (Herman Johansson 82)
Viktor Gustafson (Elias Andersson 72)
David Löfquist (Jesper Gustavsson 72)
Kadir Hodzic
Jacob Bergström
Amin Sarr (Mamudo Moro 72)
