Det var inte Strandvallen, men det var i alla fall Mjällby.
Jag fick chansen att se Sirius-Mjällby i Uppsala i söndags och det kändes lite som när man var barn och gick en hel helg och längtade efter att få sätta sig i vår lilla gula Golf och rulla in från vårt mögelskadade radhus i förorten och in till staden för att se fotboll live.
Det finns få upplevelser som slår fotboll live. Någon kanske skulle kunna tro att alla världsstjärnor på tv under EM skulle släcka intresset för att se allsvensk fotboll.
Det visade sig vara precis tvärtom.
Fotboll live är en konstform i sig själv. Skådespelet kommer till sin fulla rätt först på läktaren. Man ser mönstret i spelet på ett helt annat sätt än när man ser en match på teve.
Man kan dröja med blicken på en viss spelare under en längre tid, se intentioner bli verklighet, se mönster och taktik blomma framför en.
Jag minns när jag såg Paolo Maldini live för första gången. Det var 1998 och Italien mötte Sverige på Ullevi i en träningsmatch inför VM. Vid den tidpunkten hade jag följt honom i Milan och landslaget i tio år (Maldini är en av de där spelarna som är för evigt, som saknar ålder utan bara flyter som en tidlös stjärna i sitt eget universum) men när jag såg honom live var det som att återupptäcka en helt ny konstform.
Jag stirrade i 90 plus tillägg på Paolo Maldini och fick en liten inblick i hur ett geni planerar sitt spel, hur en konstnär utför sitt kall.
Exakt så högtidligt var det faktiskt.
Sedan är det ju allting annat, inramningen, samtalen, supportrarna, människorna, dofterna (på Strandvallen doftar det ljuvligt av gräs, det gjorde det inte i Uppsala tyvärr) och den där intensiteten som så sällan går genom rutan utan måste upplevas live.
Vill man förstå, älska och på riktigt begripa sig på varför så många av oss är så handlöst och passionerat förälskade i fotboll så måste man se (utöva) konstformen live.
Jag har varit på så gott som samtliga svenska fotbollsarenor och jag törs säga att trots alla skavanker och alla flagnande hörn, så finns det INGEN fotbollsarena i Sverige som är häftigare än Strandvallen en perfekt temperad sommardag i juli.
I England sjunger de om att fotbollen ska komma hem.
Men den har alltid varit hemma. Och hemma för Mjällby är Strandvallen. Nu öppnar portarna för publik och försök om du kan att ta chansen att se Mjällby live på plats.
Det är där och då våra hjärtan och spelet sjunger samma sång.
/Marcus Birro
