Bebben Johansson är död.
Vad har han med Mjällby att göra kanske vän av ordning undrar. Inte mycket. Men han har med svensk fotboll och en tidigare generation eller två, att göra. Han har med vårt kulturhistoriska arv att göra. Han har med kärleken till fotbollen att göra.
Det var samma sak när Frank Worthington gick vidare nyligen. Jag berättade det i Studio Allsvenskan och fick ett enormt genomslag. Massor av andra lags supportrar och sympatisörer hörde av sig och ville höra eller läsa mer om den egensinne engelsmannen som tog flygbåten från Köpenhamn och sedan vidare upp till Hällevik och Mjällby.
Över 40 år efter att den gode Frank spelade för Mjällby lever hans minne, hans historier, och hans levnadsglada vingslag vidare över Listerlandet och hela Sverige.
Svensk elitfotboll består av en massa olika förmak och kammare, massor av olika lag. Men svensk fotboll är ett och samma hjärta ibland också. Som när AIK:s Ivan Turina gick bort. Eller som nu när IFK Göteborgs stora ikon avlider.
Vi bör vara rädda om våra hjältar i det här landet.
Jag minns hur Gunnar Gren inte kom in gratis på Nya Ullevi i det ”Goa Göteborg.”
Han skulle minsann ställa sig i kön som alla andra.
Jag minns när jag hörde om det där första gången, hur jag skämdes. Jag undrar om inte han som vägrade släppa in honom skämdes också.
Jag kan fortfarande inte fatta hur en av landets främsta fotbollsspelare genom tiderna skulle behöva stå och köa för att betala femtio spänn för att komma in och se fotboll.
Skammen!
Ett land är sina hjältar.
Det finns en hel del som skiljer oss åt och en intressant fotbollsvärld behöver anamma och respektera de olikheterna. Men det är också så oändligt mycket som förenar oss.
När AIK:s supportrar stod i den stora gallerian utanför Friends nyligen, och sjöng sånger för att protestera mot den godtyckliga behandlingen av sammankomster i pandemins märkliga fotspår, ger de på ett sätt röst åt oss alla som älskar fotboll och som inte kan förstå varför det får krylla med folk på Skansen eller Ullared men att det bara får plats 8 stycken utomhus på en arena som tar 30.000.
Vårt gemensamma hjärta är en lund vi behöver besöka oftare. Vi behöver inte göra oss av med det som gör oss unika. Vi behöver inte lägga oss platta får någon annan. Vi visar bara andra den respekt vi garanterat en vacker dag kommer vilja att andra visar oss.
