Det sprakar och gnistrar runt Mjällby AIF just nu. Klubben påminner om en människa som lyckats fly ifrån en hotande skugga, och som kravlar upp i solen och upptäcker att världen är en rätt bra plats, trots pandemi, trots hot, trots rädsla, trots svårigheter och kontroverser.
Supportrarna plockar fram ett öl med vackra etiketter. Jag talade med Johan som är supporter och som ligger bakom Mjällby-ölet och han berättat om en supporter som åkt tjugo mil fram och tillbaka för att på en restaurang köpa en flaska med de fina etiketterna.
Väl på plats köper han några flaskor men låter restaurangägaren dricka upp ölen. Han ska ju köra. Men han tänker inte missa flaskorna som är dyrbara samlingsföremål. Nån nanna dricker ölen, supportern tar flaskorna…
Man kan ju inte annat än älska en sådan passion för Mjällby.
I andra änden av det innerliga engagemanget återfinns projektet ”Utanför Rektangeln” (alla ni som såg Mjällbys försäsongs-tröjor känner igen klubbmärket) som syftar till att stärka kedjorna mellan olika sammanhang och människor i samhället.
Som ett led I det arbetet kunde Mjällby i dagarna gå ut med att man kommer kunna visa Mjällbys alla matcher på tv runt om i samtliga äldreboenden i Blekinge och dessutom kommer man kunna erbjuda Bingokvällar.
Jag älskar den här sortens passion. De som gått före krattade manegen åt oss. Det är de äldres slit som överhuvudtaget gör det möjligt för oss att ramla rakt in i ett samhälle som de byggt med sin tid, sina händer och ibland med hela sina liv.
Sverige kan vara ett fantastiskt land men jag tror inte vi är bäst i världen på att hedra de som gått före oss.
Därför jublar jag högt när jag läser om Mjällbys solidariska engagemang för de äldsta i vårt samhälle.
Min egen far är född 1940, min mor 1948. De börjar bli gamla. Men det jag slås av när jag talar med dem är deras obändiga livslust, deras (särskilt pappas) oerhörda kärlek till fotbollen. De äldre förtjänar bättre. De äldre i vårt land är sannerligen värda all omsorg och all respekt.
Senast idag hörde jag på radion om Sveriges misslyckande med att hålla undan smittan från landets äldreboenden. Jag är inte tillräckligt insatt för att diskutera principer och riktlinjer men jag konstaterar att vårt land syn på den äldre befolkningen är rätt bedrövlig i många hänseenden.
En fotbollsklubb är mer än elva killar eller tjejer som drar på sig en tröja och jagar en boll. En fotbollsklubb är en vän och en kärleks-partisan, en allierad genom livet. Det gäller hela livet. Från det man föds och till det att man dör.
Den längsta och ibland även djupaste relationer man har i ett liv handlar om den relationen man har till sitt fotbollslag.
Mjällby-hjärtat fortsätter att slå HELA livet.
Vi både värna de äldre mycket mer än vi gör. Att verkligen gå utanför rektangeln handlar ju om att lokalisera ett samhälles något svagare länk och skynda dig för att stärka upp den länken, att se ett behov och med kärlek sedan försöka fylla det behovet.
Mjällby är mer än en fotbollsklubb. Mjällby är en ambassadör för tiotusentals människors innerliga kärlek.
Därför är det så fint att man på samma dag får se både supporter-öl och tv-matcher på äldreboenden presenteras. Mitt i den svåraste tiden som vårt samhälle upplevt på decennier,
Det är vad verklig och sann kärlek handlar om, att ge av sig själv för någon annan.
Pengarna som möjligen tjänas efter alkoholskatter och annat gällande ölen?
De går tillbaka till klubben och till arbetet med de unga i Mjällby AIF.
Kärlek var ordet.
/ Marcus Birro
