Detta skrivs i den lilla bruksorten Degerfors. Jag är här för att intervjua spelare och ledare till Studio Allsvenskan. Det finns en del likheter mellan Mjällby och Degerfors. Det är båda små orter som egentligen inte borde kunna hysa ett allsvenskt fotbollslag. Båda klubbarna har en stolt och anrik historik.
Jag pratade med Peter Swärdh för Jag Är Mjällby-Podden i veckan och han berättade att han helst inte bor i den ort eller den stad som laget han tränar ligger i. Den geografiska distansen hjälpte honom att växla ner från en del av pressen.
En spännande sak med Mjällby är att många av de som arbetar med klubben är från bygden och har pantsatt sitt hjärta i klubben. Alltså blir arbetet för MAIF mer än bara ett jobb för en fotbollsklubb. Det blir ett jobb för bygden, för de som gått före, för historien, för orten.
Därför blir Mjällby ett Listerlandets Landslag.
Jag tror aldrig jag har träffat lika dedikerade människor som i Mjällby. Deras hängivenhet tar sitt avstamp i en innerlig kärlek.
Jag är en skrivande människa. Världen hotar mig från alla håll så länge som jag inte får skriva. Att få skriva om ifotboll, som varit och är en sådan stor del av mitt liv, är en ynnest och en glädje jag inte tar lätt på. Jag vill hela tiden bli bättre. Jag vill hela tiden ge av mig själv, av det jag brinner för. Jag vill utvecklas, själv aldrig stå still, överträffa mig själv, vara omsorgsfull i förberedelse och detaljer. Många andra kan mycket mer om sporten fotboll, om löpvägar, taktik och spelsystem. Men jag kan en del om hjärtats språk. Jag kan en del om den passionerade övertygelse som bor i varje supporters hjärta.
Jag är också glad att det finns plats för glada amatörer. För det är vad jag är. Jag är inte och kommer aldrig bli en journalist. Jag är glad för det. Det funkar ändå. När jag var yngre var jag övertygad om att kärleken till fotbollen skulle mattas med åren. Det blev tvärtom.
Jag kan inte säga att jag ångrar någonting i mitt liv. Ibland kan jag önska att jag nyktrare vid vissa tillfällen, ibland att jag var mer packad vid andra, men jag ser tillbaka på mitt liv med förvirrad försoning. Tusen misstag och kanske hälften så många lyckoträffar har tagit mig dit där jag är idag. Och tiotusen timmars hårt arbete. Det enda som ger resultat är tålmodigt och hårt arbete. Ungefär som Mjällby bygger sitt lag inför 2021.
Jobba hårt. Var trogen din dröm. Om du så står vid en garageport i Södertälje och slår en mjuk filtklädd boll timme ut och timme in, eller om du tränar frisparkar i ösregnet på en dåligt kritad grusplan i Hällevik, eller om du skriver dikter om förlorad kärlek istället för att hångla med flickorna på fritidsgården.
I fotbollsvärlden ser vi de glittrande stunderna. Men vi ser mer sällan de eviga timmarna löpträning, de taktiska genomgångarna, de säkert urtrista nötningarna av fysik och taktik.
Alla mirakel står med båda benen i en regnig vardag.
Mjällby är ett väldigt bra exempel på en klubb som bevisar hur långt man komma med mirakel i sin vardag.
/Marcus Birro
