Jag talade med Mjällbys tidigare tränare Milos Milojevic  i veckan. Numera är han assisterande tränare i Röda Stjärnan. Vi talade om Mjällbys fina säsong 2020 och hur han tycker man bör se på säsongen 2021.

När man blir äldre blir man bättre på att se sina egna skavanker, sina egna tillkortakommanden. Man slipar på sina förmågor och försöker hela tiden att bli en bättre människa, både yrkesmässigt och privat.

Samtidigt har man gjort en del varv, garanterat ramlat på arslet några gånger, och både nederlag och triumfer blir till ärr och medaljer.

Under en tid i mitt eget liv tappade jag alla koncept. Jag fick från utblottad, skuldsatt och strulig till ordningsam, välbetald och framgångsrik på bara några få år. Jag gjorde en halsbrytande klassresa helt enkelt och började omgående skaffa mig nya, märkliga vanor. Jag läste Dagens Industri utan att ha en aning om varför. Det var som om jag försökte bli någon jag inte var, som om jag vinkade farväl till den lite tafflige poeten i svarta jeans och sade hej till en slags företagsledare i kultur klädd i dyra kostymer.

Jag började le på ett belåtet och lite obehagligt sätt.

Jag gjorde en total makeover men lyckades (som tur var) inte gömma undan mitt ursprung helt. Under hela den där märkliga tiden hörde jag skrik från källaren där jag låst in mitt tidigare, fattigare och kämpande jag. Jag hörde honom men jag lät honom sitta där nere. Jag var rädd för vad han skulle säga till mig. 

Av olika anledningar så kom en dag då jag tvingades ner för den där källartrappan och sätta nyckeln i låset och öppna dörren. Jag mötte mig själv igen och jag upptäckte att när allting tagits ifrån mig hade ingenting tagits ifrån mig…

Jag var tillbaka hos mig själv. Jag var fattigare, mindre känd, mindre uppmärksammad, mindre det mesta. Förutom en sak. Jag var mycket lyckligare.

Jag tror det finns en lärdom även för en fotbollsklubb att göra här. Jag tror att det är angeläget att bibehålla självbilden varje gång man ser sig i spegeln. Det är lätt att tappa bort sig när de ytliga vännerna sker upp från varje mörkt hörn och börjar garva för högt åt ens skämt och dunkar i ryggen. 

Det är lätt att man vill förändras och förvandlas till något man inte är.

Mjällby AIF är en förening i det ordet vackraste betydelse. Milos var inne på det i senaste avsnittet av jag ÄR MJÄLLBY-PODDEN. Han talade om att Mjällby behöver evolution, inte revolution.

Visst ska Mjällby utvecklas, röra sig framåt, se över spelsätt och organisation och skruva och ordna men man behöver inte bränna upp Strandvallen och allt det sagolikt unika som gör MAIF till vad det är; en alldeles unik, säregen och vacker institution i svensk fotboll.

// Marcus Birro